1. Fallout
Jag är en sådan otrolig sucker för post-apokalyptiska miljöer och filmerna Mad Max.

2. Fallout 2
Mer utav post-apokalyptiska miljöer, bara bättre, större och vackrare.

3. Super Metroid
Fick detta spel när jag var 5 år gammal, detta spel är definitionen av ett perfekt spel och nostalgi för mig.

4. The Dig
Fy fan vad jag älskar atmosfären i Lucasarts The Dig, dem lyckas verkligen fånga känslan av att vara helt ensam.

5. Grim Fandango
Var bland de första pc spel som jag klarade av, och Manny Calavera är spelbranschens hetaste karaktär.

6. The Legend of Zelda : Ocarina of Time
För att det är så jävla bra bara.

7. Donkey Kong Country
Ett perfekt plattforms spel som jag spelade tills kontrollerna kollapsade. Bland de bästa soundtracksen till ett spel någonsin.

8.Fallout 3
Ja vet, ytterligare ett Fallout, men jag har spenderat så jäkla många timmar med Fallout 3. Älskar det helt enkelt.

9.The Last Express
Ett härligt äventyrsspel på ett tåg, otroligt snygg tecknad grafik. Riktigt bra.

10. Resident Evil 2
Zombies, riktiga zombies, inga insektsinfekterade spanjorer. Zombies..

Jag har också tagit tag i Starbreeze studios The Darkness, ett spelat jag av någon anledning inte spelat när det väl begav sig. Men det är riktigt bra och jag ser fram emot att få avsluta det.

Jag har ju tänkt att börja göra lite video recensioner på det spel som jag skaffar här fram över, nya som gamla. Detta finner ni då på min youtube kanal.

Här kommer en video från min kanal. Mina top 10 NES låtar.

Hälsningar

SUPER HERO

Återkommer om några dagar.

Här kan ni läsa mer : Resumé

Professor Layton and the Curious Village – NDS
Ultima VII : Pagan – PC
Fallout – PC
Fallout 2 – PC
Diablo 2 – PC
Baldurs Gate – PC

Sorgens dag idag. Det svenska spelutvecklarna Grin gick ut officiellt idag med att man kommer att lägga ner.

Här kommer ett utdrag från deras pressmedelande :

“It is with a heavy heart we announce today that GRIN has been forced to close its doors. This as too many publishers have been delaying their payments, causing an unbearable cashflow situation.”

http://www.grin.se/

Senaste året så har Grin varit aktiva med flera spel ute på marknaden. Wanted : Weapons of Fate, Terminator Salvation, Bionic Commando och Bionic Commando Rearmed.

Här kommer min recension på Bionic Commando till Xbox 360 från Geekbrigade.blogg.se :

Bionic Commando är svenska spelutvecklarna Grins nytolkning av den gamla klassikern. Grin har haft en bra start med många titlar detta år Wanted och Terminator Salvation. Men det är Bionic Commando som har sett mest intressant för de flesta, och även för mig.
Spelet drar igång samma dag som du ska bli avrättad efter att ha suttit bakom galler oskyldigt dömd. Så klart så spelar man fortfarande som Nathan Spencer. Men precis innan avrättningen så smäller det. Staden spelet utspelar sig i, Ascension City total utplånas av en terrorist grupp. Nathan blir friad med ett uppdrag, att sätta ett stop för terroristerna. Du blir återförenad med din robotarm. Sedan börjar äventyret.
Robotarmen gör spelet, det är det ingen tvekan om. Du flyger från hustak till hustak med din änterhake, från lyktstolpar till stora broar, och det fungerar otroligt bra. Det jag kan jämföra det med är Spiderman spelen och här fungerar det mycket, mycket bättre. Du kan i princip ta tag i vad som helst i miljön och det är en

otrolig frihetskänsla när du flyger runt i luften. Styrningen känns verkligen bra, du kan lätt dirigera vart du vill flyga.

Men robotarmen fungerar inte bara som ett transsportmedel, det är också det mäktigaste vapnet i spelet. Du kan ta upp föremål som bilar, lådor och kasta på fienden. Du kan också ta upp fiender och kasta på andra fiender. Samt ta tag i diverse saker och slita loss dem från väggar och dylikt. Miljön och landskapen är verkligen helt fantastiska, du strosar runt i detta enorma sönderbombade landskap och som sagt ovan, jag förbryllas av den enorma frihetskänslan jag får när jag svänger runt i dessa landskap. Tyvärr så har Grin skalat ner detta och begränsat miljön. På vissa plaster så ligger ett stort, tjockt radioaktivt moln, om du hamnar där inne så dör du i princip direkt. Detta förstör tyvärr frihetskänslan och gör spelet aningen linjärt. Speciellt när man har denna stora, vackra och detaljrika miljö men det går inte att utforska den lika mycket som man vill.
Jag hade gärna sett man att gjort spelet lite mer sandlådespels aktigt och inte begränsat miljön så kraftigt som man har gjort.

En sak jag fann lite lustigt när man flyger igenom detta landskap är de här stora reklamskyltarna. Här finner du stora, och inte minst många skyltar med Nividia, WESC och Pepsi reklam. Visst, det är inget som förstör spelkänslan alls, men det känns ändå lite billigt man hade kunnat skalat ner på det, eller i alla fall gör dem mindre synliga.
Spelet fortsätter i actionfylld takt och på vägen så får du instruktioner via “radio”. Dock så tycker jag att röstskådespelarna är helt usla. Nathan Spencers röst görs av Mike Patton som är sångare i det legendariska rockbandet Faith No More. Tyvärr så känns Nathan Spencer väldigt tråkig och stel och hans dialoger är bland det värsta jag hört på länge, det känns som det är taget direkt ur en B-Film med allt vad det innebär. Speciellt tråkigt blir det när det faktiskt handlar om huvudkaraktären och man måste bara lida igenom det spelet ut.
Dock så har man ändrat utseendet på Nathan, den gamla Militärfrisyren är bortklippt och Duke Nukem looken finns inte kvar. Nu har man dreadlocks, det här är inget jag stör mig på, utan tycker bara det är uppfriskande med en ny look på Nathan.

Bossarna är helt klart topp momenten i spelet. Dem känns väldigt originella där du måste lista ut bossens mönster för att kunna besegra den. Men tyvärr så är det för få bossar i spelet och det gör att när man väl dödar sista bossen så förstår man inte riktigt att det är över, man vill fortsätta spela i denna underbara värld.

Här faller flerspelarläget in i leken. Just för att änterhaken fungerar så bra så blir flerspelarläget också riktigt roligt. Deathmatch, Team Deathmatch eller Capture the Flag är spellägena som finns. Men tyvärr så känns det som att det finns för lite multiplayer innehåll, banor, spellägen osv.
Bionic Commando är ingen remake av de gamla titlarna. Det är en nytolkning av spelserien och Grin gör det verkligen bra, men några få brister. Men som jag skrev i början. Det är robotarmen som gör spelet till vad det är. Frihetskänslan och rörelsekontrollen fungerar perfekt. Miljöerna är också helt underbara men jag önskade att Grin inte gjorde så stora begränsningar som man har gjort. Det stora höjdpunkterna i spelet är bossarna. Dom är bra utvecklade, originella och framförallt maffiga. Jag hade gärna sett fler bossar eftersom att spelet känns för kort och brist på höjdpunkter.

Plus ———————————————–———–Minus

Fallout

Fallout 2

Professor Layton and the Curious Village

Om någon vet vilken utgåva av Baldurs Gate detta är så hör gärna av er. Eftersom jag aldrig sett denna förr.

Kika bilderna nedan.

Spelet kommer i Oktober.

Kolla gärna trailern